Vilken väg är den rätta i vår tid?
Hur kallar man till Allah under en period då det finns flera islamiska grupper och då några av dem fördömer andra?



Om den rätta vägen i vår tid

av Sayyidī al-Habīb `Umar

Sayyidī al-Habīb `Umar besvarar en fråga om den rätta vägen:

Fråga: Vilken väg är den rätta i vår tid? Hur kallar man till Allah under en period då det finns flera islamiska grupper och då några av dem fördömer vissa andra?

 

Sayyidī al-Habīb `Umar bin Hafī, må Gud bevara honom och låta oss gagnas genom honom, svarar:

Den rätta vägen är som följer:

Till att börja med måste man vara på sin vakt mot takfir (att anklaga andra muslimer för otro), eftersom vår Profet MHMD, Guds frid och välsignelse vare med honom, har varnat för detta.

Man bör därefter fylla sitt hjärta med goda tankar om sina bröder och systrar i religionen, och sedan välja en väg som stärker ödmjukhet, underkastelse och gott beteende gentemot Allah.

Man bör också tillägna sig religiös kunskap från dem som bevarar och upprätthåller en obruten överföringskedja ansluten till Profeten Muhammed MHMD, Guds frid och välsignelse vare med honom.

Sedan bör man ha medlidande med dem som kämpar utifrån trosuppfattningar som bygger på deras egen begränsade förståelse. De håller sina egna uppfattningar så heliga att de leds bort från sans och måtta. De begränsar sig så till den grad till dessa föreställningar att de vägrar att lyssna på någon annan, vem det än är. De bryr sig inte om att lägga fram sin tro på bästa sätt, och inte heller förstår de att dra nytta av dem som har en annan uppfattning på någon punkt. Man bör tycka synd om dem och visa dem medkänsla.

Be Gud befria dem från dessa brister innan någon av dem dör i tron att de som befinner sig till höger eller vänster om dem är vilseledda, ohederliga eller otrogna; för om Gud ville döma dem för deras tankar om hur en muslim ska vara, skulle Han kunna förgöra dem.

Om “det är tillräckligt att förakta sin muslimske broder för att rankas som dålig” (Muslim) vad ska man då säga om den som bygger sin religion på förakt för andra muslimer eller på uppfattningen att andra muslimer är vilsegångna och otrogna, och om det bland dessa finns muslimer både från våra dagars och gångna tiders umma? Detta är ytterst illavarslande. Känn därför medlidande för dessa individer och visa dem barmhärtighet. Om man har möjlighet att ta någon av dem i handen och rädda honom eller henne från detta olyckliga förhållningsätt, bör man göra det. Om inte, be Gud sprida Sin vägledning bland de troende.

Förbli fasta på ödmjukhetens och uppriktighetens väg. Minns Gud ofta och läs Koranen noga. Kämpa för att närma er Gud genom att förhålla er på bästa sätt till Hans skapelse. Stärk oavbrutet er Gudsfruktan och ödmjukhet, och låt inte er strävan för Allah avledas av dåliga tankar om de troende. De lärda säger att det inte är tillåtet att förbjuda någon att utföra en dålig handling, om det skulle leda till ett större ont att förbjuda handlingen. De säger också att det inte är tillåtet att förbjuda någon att utföra en dålig handling, om det inte råder konsensus (ijma`) om att handlingen är dålig.

Det berättas att Sayyiduna `Ali ibn Abi Talib karrama-LLahu-wajhahu , Allah högaktar honom, hade åsikten att det inte var rekommenderat att be sunna-böner innan Id-bönen. Då han på en Id-dag hade begett sig till moskén i Kufah, fann han folk som bad sunna-böner där, men förbjöd dem ändå inte. De som hade följt med honom dit frågade då: “Ska du inte förbjuda dem?” Han svarade: “Jag tillhör inte dem som förbjuder en tjänare att be.” Genom detta svar hänvisade han till Abu Jahls beteende mot Guds Sändebud MHMD, må Gud välsigna honom och ge honom frid:

{ Vad anser du om den som vill hindra en [Guds] tjänare från att förrätta bön? Följer han vägledningen eller anbefaller gudsfruktan?}
Koranen, Sura 96:9-10

Hans svar visade också att även om de bad vid en tid då ingen sunna hade angivits, så var det heller ingen tid under vilken Profeten MHMD, må Gud välsigna honom och ge honom frid, hade uttalat ett förbud mot att be. Det fanns därför ingen anledning att förbjuda dem. I en hadith sägs också:
“Bönen är den bästa handling man kan utföra.
Må var och en be så lite eller mycket han vill.”

Sådan var Följeslagarnas uppfattning. Vi har avlägsnat oss från deras förståelse och är redo att beskriva andra som vilsegångna och dåliga för minsta småsak, som kanske dessutom inte ens kan anses klandervärd, om detta inte stöds av de lärdas konsensus.

Allahs religion lär oss att rena våra hjärtan och att förbättra våra relationer till andra, till dem som är främmande för Islam och, av ännu starkare skäl, till dem som tror och erkänner Guds Enhet.

 

O Allah, Du universums Herre!
Rena muslimerna från alla dåliga karaktärsdrag och alla synder!

 

Översatt av Ann-Catrin Nilsson

publ. med tillåtelse

.-.