|
Den lärde Ibn Nujaym sade: "Det är inte tillåtet att
ha flera statsledare (Imamer) samtidigt. Inom ett land
kan det finnas många domare, men det ska endast finnas
en ledare ."12 Al-Bahjouri sade: "Det är en plikt att
lyda sin ledare även om han inte är rättvis eller
pålitlig och även om han syndat eller gjort fel."13
Abu Hanifa förklarade att ett statsöverhuvud inte får
avsättas på grund av att han är en "dålig" person
(fâsiq). 14 Hudhaifa bin al-Yaman berättade en hadith
där Profet Muhammad 
sade: "Det kommer att
finnas ledare efter mig, som inte följer min
vägledning och min sunna och bland dem kommer det
finnas män med hjärtan som ett satans hjärta i en
människokropp." Och jag frågade Profeten Muhammad
: "Vad bör jag göra i en sådan tid?" Han
svarade: "Lyssna och lyd ledaren, även om han piskar
din rygg och tar dina pengar, lyssna och lyd honom."15
Enligt en annan tradition frågade Auf bin Malik: "O Allahs budbärare, råder du oss att kämpa mot dem? Han svarade: "Nej, kämpa inte mot dem så länge de inte hindrar er från att be era böner (salat). När du ser något hos dem som du inte gillar, avsky deras handlingar inte dem, och sluta inte handla i lydnad mot dem." 16 Bukhari och Muslim rapporterade från Abdullah ibn al-Abbâs, "om någon ogillar sin ledare måste han vara tålmodig. Agerar han med det minsta tecken på upproriskhet eller destruktivitet gentemot sin ledare och sedan dör, så dör han i det för-islamiska tillståndet av okunnighet (jahiliyya) och synd."
Dessa källtexter är klara bevis på att vem som helst
som lever under en viss regering måste lyda under den
och leva i frid. Det är förbjudet att gripa till
vapen mot sin regering. Islam förkastar fullständigt
uppror och våld som riktas från vilken grupp som helst
mot ledaren. Det förbjöds av profeten Muhammad
och det är anledningen till varför de dör i
okunnighetens tillstånd (jahiliyya). Islam anser
sålunda att uppror mot ledaren är orättfärdigt. Dessa
hadither intygar att man måste vara tålmodig gentemot
sin
ledare även om han utövar förtryck. Haditherna
syftar på ett lands ledarskap, inte till ledaren i
en liten grupp. Således är grupper som griper
till vapen mot sina regeringar förbjudna i Islam
och automatiskt olagliga och klandervärdiga.
Det riktiga sättet att rätta till en ledares misstag är enligt följande hadith "den bästa jihad är när man säger sanningens ord i närvaro av en tyrann."17 Observera här att hadithen inte talar om att kämpa mot sin ledare, utan istället prisar hadithen den som vädjar till sin ledare. Beväpnat och våldsamt motstånd mot en statsregering kan aldrig erkännas som jihad i Allahs väg, trots att många grupper hävdar just detta.
Olyckligtvis ser vi idag otaliga personer och grupper som kallar sina staters ledare avfällningar (förrädare) eller icke-troende och ger på så sätt sig själva en ursäkt att utropa 'jihad' samtidigt som de stöder detta genom att påstå att de inte regerar i enlighet med den profetiska uppenbarelsen. Värre är att de även terroriserar och dödar regeringsmedlemmar, folk från armén och statstjänstemän, helt enkelt för att de är lätta måltavlor. Dessa grupper använder sig av en 'militant islamisk' ideologi för att rättfärdiga sådana brottsliga handlingar. De påstår att ledaren, regeringen och dess tjänstemän är kriminella, står i vägen för den 'sanna Islam' och måste elimineras. På så sätt blir de, som är oskyldiga till brott och endast tjänar sitt levebröd som t.ex tjänstemän, officerare, kommunanställda och poliser måltavlor för extremistiska ideologier. Dessa grupper tvekar inte att terrorisera en hel nation och utför räder med oskyldiga som offer.
Det är varken tillåtet att kalla ledaren för otrogen
om han begår fel eller att indoktrinera folk att
ta till vapen mot honom. Under Profet Muhammads
tid - efter erövringen av Mecka fanns det en
följeslagare som hette Hatib ibn Abi Balta som stödde
några av fienderna avsevärt och lämnade ut hemlig
information.
Troligtvis är det ingen idag som stödjer en tyrann på
samma sätt som Hatib gjorde då. När han tillfrågades
vilka hans motiv var svarade han, "O Allahs budbärare!
Skynda dig inte att döma mig! Jag hade starka band
till Qurayshiterna, men jag tillhörde inte deras stam
och de andra utvandrararna som var med dig hade sina
släktningar i Mekka som skyddade deras närstående och egendom.
För att Qurayshiterna skulle skydda mina närstående med tanke på att jag inte var släkt med dem gjorde jag dem en tjänst.
Jag gjorde detta varken på grund av att jag blev otrogen
eller avfällning eller att jag föredrog otron (kufr)
framför Islam. Allahs Profet Muhammad svarade:
"Habib har talat sanning".
Detta visar att Profet Muhammad aldrig ansåg
Habib vara utanför Islam fast han var helt medveten om
hans handlingar och inte heller lät han straffa honom.
Vad som beträffar Habib och hans hjälp till de icke-troende
uppenbarade Allah följande vers: "O ni som tror! Ta
inte Min fiende och er fiende som vänner: Ska du
bjuda dem på kärlek medan de förnekar det som sänts
ned
till dig av sanningen och medan de drev ut Budbäraren
och er därför att de trodde på Allah, er Herre?" Sura Al-Mumtahanah 60-1
även om versen klandrar Hatib och visar att han gjorde
fel, tog Allah, må Hans Majestät bli upphöjd, honom
ändå inte ut ur tron och fortsatte att tilltala honom
med den ärofulla titeln; "och ni som tror" trots att
han hade hjälpt Islams fiender.
Det här bevisar att även om någon hjälper en
icke-islamisk regering, så får man inte skada personen
i fråga, ty Profet Muhammad straffade inte
Habib. Man kan undra hur det kan komma sig att så
många grupper idag tar sig rätten att kalla
regeringstjänstemän som avfällningar och icke-troende och
hur de kan utföra fatwan med syfte att döda dem? De
kanske arbetar för regeringen för att försörja sig
eller för att förbättra framtida relationer i det
islamiska samfundet och öka förståelsen för Islam.
Sådana handlingar har ingen grund i Islam. Istället stödjer de sig på en extremistisk ideologi som är långt ifrån mittens väg och som alltid utgör denna Allahs välsignade religion.
not:
vs.2.4