1. Inledningen

Den offentliga diskursen om sexualitet under de senaste decennierna har ställt till med utmaningar för trossamfunden. Idag står Islamisk sexuell- och genusetik i strid med vissa senaste populära samhälleliga åsikter, vilket orsakar spänningar för Muslimer mellan deras religiösa övertygelse och samhällets förväntningar. Samtidigt möts allmänhetens ogillande av hbtq-praxis, övertygelser och opinionsbildning alltmer med anklagelser om intolerans och obefogade anklagelser om trångsynthet. Ännu mer oroande är att det finns en ökande strävan att främja genom lagar och förordningar HBTQ-centrerade värderingar bland barn, som bortser från föräldrarnas samtycke och nekar både föräldrar och barn möjligheten att uttrycka samvetsvägran.[1] En sådan taktik undergräver Muslimska föräldrars möjligheter att lära sina barn deras religiöst grundade sexuella etik, kränker deras grundlagsbaserade rätt att fritt utöva sin religion och istället bidrar till en atmosfär av intolerans mot trossamfund.

Vi är Muslimska lärda[6] och predikanter som representerar en mängd olika teologiska skolor. Nedan följer vår kollektiva, partipolitisk oberoende redogörelse av Islams ståndpunkt i frågan om sexual- och genusetik. Som religiös minoritet som ofta upplever trångsynthet (bigotry) och utanförskap eller systematisk marginalisering, avvisar vi uppfattningen att moralisk oenighet innebär intolerans eller uppvigling till våld. Vi bekräftar vår rätt att uttrycka vår övertygelse samtidigt som vi erkänner vår grundlagsbaserade skyldighet att leva i fred med dem vars övertygelse skiljer sig från vår.[7]

2. Moralens källa för Muslimer

Det viktigaste kravet för att acceptera Islam är att underkasta sig Allah (Gud) fullständigt, frivilligt och kärleksfullt. Allah (Gud) säger, {Det är inte för en troende man eller kvinna - när Allah (Gud) och hans budbärare beslutar om en fråga - att ta sig rätten att själva döma i det som rör dem.} (Koranen, al-Aḥzāb 33:36). Genom att underkasta oss Allah (Gud) förklarar vi att endast Han besitter absolut kunskap och visdom. Av denna underkastelse följer därför att den ultimata källan och grunden för moral är en gudomlig vägledning, och inte bara förnuftet eller samhälleliga trender.

Islam har en rik rättsvetenskapstradition som tillåter olika perspektiv och rymmer olika kulturella normer. Särskilda principer som uttryckligen anges i uppenbarelsen, som är kända för att vara nödvändiga och grundläggande delar av Islam, och som enhälligt accepteras och godkänns av de kvalificerade lärda, anses vara oföränderliga och är inte öppna för översyn av någon person eller enhet, inte ena av de högsta religiösa myndigheterna. Som Allah (Gud) fastställer: {Och din Herres ord har uppfyllts i sanning och rättvisa. Ingen kan ändra Hans ord, och Han är den Allhörande, den Allvetande.} (Koranen, al-An‘ām 6:115).

3. Islams ståndpunkt om sexualitet och genus

Genom ett dekret från Allah (Gud) är sexuella relationer tillåtna inom äktenskapets gränser, och äktenskapet kan endast förekomma mellan en man och en kvinna. I Koranen fördömer Allah (Gud) uttryckligen sexuella relationer med samma kön (se t.ex. Koranen, al-Nisā’: 16, al-A’rāf: 80–83 och al-Naml: 55–58). Dessutom är föreäktenskapliga och utomäktenskapliga sexuella handlingar förbjudna i Islam. Som Allah (Gud) förklarar, {Håll er borta från [alla frestelser till] otuktiga handlingar! Sådant är skamlöshet och en ond väg.} (Koranen, al-Isrā’ 17:32). Dessa aspekter av Islam är otvetydigt etablerade i Koranen, i profet Muhammeds (frid vare med honom) lära (Sunna) och i kedjan av de lärdas tradition[2] som sträcker sig över fjorton århundraden. Som ett resultat har de fått status av religiös konsensus (ijmā‘) och erkänns som en integrerad del av tron som är känd för det allmänna Muslimska samfundet (Umma).

Allah (Gud) definierade mänskligheten som bestående av män och kvinnor och förklarade: {Vi skapade er [människor] från en man [Adam] och Vi har samlat er i folk och stammar för att ni skall lära känna varandra.} (Koranen, al-Ḥujurāt 49:13; se även al-Najm: 45). Islam bekräftar att män och kvinnor är andligt jämställda eller lika inför Allah (Gud), även om var och en har olika egenskaper och roller. Profet Muhammed (frid vare med honom) hänvisade till kvinnor som likvärdiga partner till män. Ändå fördömde han (frid vare med honom) uttryckligen att imitera utseendet av det motsatta könet. Vidare uppmanar Allah (Gud) mänskligheten att respektera hans visdom i skapelsen (se t.ex. Koranen, al-Nisā’ 4:119). Som sådan, som en allmän regel, förbjuder Islam strängt medicinska procedurer som syftar till att ändra kön på friska individer, oavsett om sådana procedurer benämns köns-“bekräftande” eller “stödjande”.[3] För individer födda med biologiska oklarheter, såsom störningar i sexuell utveckling, tillåter Islam dem att söka medicinsk vård av korrigerande skäl.

Islam skiljer mellan känslor, handlingar och identitet. Allah (Gud) håller individer ansvariga för sina ord och handlingar, inte för deras ofrivilliga tankar och känslor. Som vår profet (frid vare med honom) sa: "Allah (Gud) har benådat Muslimer för vad de tycker, så länge de inte talar om eller agerar på det." (Bukhari, 2528). I Islam dikterar inte en individs syndiga handlingar hans eller hennes identitet och bör inte heller göra det.[4] Som sådan är det otillåtet för Muslimer att vara stolta (‘pride’) över att identifiera sig med etiketter som kategoriserar dem efter deras synder. Det är viktigt att notera att Islams inställning till olagliga sexuella relationer går hand i hand med dess skydd och främjande av individens rätt till privatliv. Islam förbjuder att nysta i andras privatliv och uppmuntrar inte heller att avslöja någons sexuella beteende i offentligheten. (se t.ex. Koranen, al-Ḥujurāt: 12 och al-Nūr: 19).

Vi känner till att vissa religiösa grupper har omtolkat eller reviderat Islams religiösa lära för att inkludera HBTQ-ideologin. Det Muslimska samfundet är inte immunt mot sådana påtryckningar. Vissa har faktiskt försökt att omtolka Islamiska texter till förmån för en hbtq-bekräftelse. Vi avvisar kategoriskt sådana ansträngningar som teologiskt oförsvarliga eftersom dessa aspekter av sexuell etik hör till kategorin oföränderliga grundsatser och är därför inte föremål för revidering.

4. Vår grundlagsbaserade rätt att ha våra åsikter

Vi inser att vår moraliska kod strider mot hbtq-förespråkarnas mål. Vi erkänner också deras konstitutionella rätt att leva i fred och skyddade från övergrepp. Ändå betonar vi vår gudagiven och grundlagsbaserade rättighet[5] att hålla som sant, att leva efter och främja vår religiösa övertygelse på bästa sätt (Koranen, al-Naḥl: 125) utan rädsla för juridiska repressalier eller systematisk marginalisering. Fredlig samexistens kräver inte överenskommelse, acceptans, bekräftelse, marknadsföring eller firande. Vi avsäger det falska valet mellan att ge efter för sociala påtryckningar att anta åsikter som strider mot vår tro eller att bli konfronterad med ogrundade anklagelser om trångsynthet. Sådana tvångsultimatum undergräver chansererna till harmonisk samexistens.

Vi uppmanar beslutsfattare att skydda vår grundlagsbaserade rätt att fritt utöva vår religiösa övertygelse, utan rädsla för trakasserier, och att motsätta sig all lagstiftning som försöker strypa trossamfundens religionsfrihet. I enlighet med vårt påstående om partilöshet är vi förpliktigade att arbeta med individer av alla religiösa och politiska tillhörigheter för att skydda trossamfundens konstitutionella rätt att leva enligt sin religiösa övertygelse och att upprätthålla rättvisa för alla.

5. Till vår Muslimska gemenskap

Vi uppmanar Muslimska offentliga personer att upprätthålla vår tros helighet och avstå från att göra felaktiga uttalanden å Islams vägnar. Vi avvisar alla försök att tillskriva Islam ståndpunkter angående sexual- och genusetik som strider mot den väletablerade Islamiska läran. För att vara tydlig kan vi inte nog påängtera de skadliga andliga konsekvenserna för dem som avsiktligt förkastar, eller förespråkar att man förkastar eller felaktigt framställer Gud’s vilja, eftersom de genom att göra så äventyrar sin status som troende (Koranen, al-An’am: 21) .

Till dem bland oss som kämpar med begär som faller utanför de gränser som Allah (Gud) har satt: vet att även de mest rättfärdiga kan begå synder och att varje Muslim, oavsett hur syndig han må vara, kan bli förlåten. Att utöva självbehärskning i hängivenhet till Allah (Gud) anses vara heroiskt. Dess andliga belöning ökar proportionellt med graden av svårigheten och kampen. Vårt yttersta syfte är att prioritera hängivenheten till Allah (Gud) framför våra önskningar och begär och inte offra vår tro.

Vi ber till Allah (Gud) att ge oss den nödvändiga styrkan och det orubbliga engagemanget för att leva upp till våra höga ideal.
Må vi finna inre frid och tillfredsställelse genom kärleksfull underkastelse, och må Allah (Gud) anse oss värda att räknas till de troende, den mest hedervärda av titlarna.