Summary

This article surveys the different opinions regarding the maximum length of fasting for Muslims living in northern regions of the globe. My main concern is to ease the hardship that a sizeable population of Muslims may experience this year and in coming years as a result of fasting an exceptional number of hours. The point is to facilitate fasting during Ramadan and not to avoid fasting or to postpone it for another time or place.

Many scholars have tried to answer the question of how long a Muslim should fast in the summer of the northern regions of the world (above 48 degrees latitude) as this article explains. Some recent fatwas have held that Muslims should fast between the (estimated) Fajr and the actual sunset, even if the number of hours is 23 out of 24, or make up for the days in another season or region if people find it too hard to fast. This article critiques these fatwas and presents a number of prominent contemporary opinions that better fulfil the objectives/maqasid of Ramadan.

Introduction

This year, northern regions (i.e. above 48 degrees latitude) will experience excessively long fasts due to daylight calculations. In these parts of the world the period between the (estimated) Fajr time and the actual sunset ranges between 18 and 23 hours throughout the month of Ramadan. Several mainstream fatwas have concluded that Muslims ought to fast for that long, or otherwise not to fast this Ramadan and make up for the days later in a different region or different season.

Tens of millions of Muslims today live in regions north of 48 degrees latitude, from Canada, the UK, and Scandinavia to Russia, Ukraine, and Japan, as well as the northern parts of the US, France, Germany, Romania, Mongolia, China, and all of the regions above those areas. These populations have a serious concern: “What do we do? We simply cannot fast that long.”

This month, I received a number of similar questions and I met many Muslims from these countries, especially young Canadian men and women, who decided, unfortunately, not to fast this year, with no plans to make up for their fasting later.

In addition, local authorities in some of these countries have decided to intervene this Ramadan by not allowing students to fast during school hours citing health concerns. This is the case in the UK, where several schools reported cases from last year of fasting students falling ill, getting dehydrated, or fainting during the school day. They expressed a deep, and legitimate, concern about the health of a child under 18 who is going to fast for almost 20 hours every day in Ramadan this summer. Interestingly, Barclay School in East London, UK, issued a statement about their decision to disallow children from fasting this Ramadan by among other things referring to the “purposes of Islamic law” (orMaqasid al-Shari`ah) which “safeguards the health and education of a child.”

Given the gravity of these questions and outcomes, it is imperative to research the matter based on the scripts (nusus) and the objectives (maqasid) of Islamic jurisprudence with the aim of presenting the range of opinions that has been expressed in Islamic jurisprudence to date.

Sunset without darkness

During the summer months, in some northern regions, the sun sets but still remains too close to the horizon for these regions to experience total darkness. In particular, regions north of 48 degrees latitude do not experience any total darkness (or `Isha’), given that `Isha’ is defined by the sun being lower than the horizon by 18 degrees or more. Since there is no total darkness, then there is no physical start of the break of dawn or Fajr. This means that the “signs” (` alamat) for `Isha’ (which is complete darkness) and Fajr (which is the end of complete darkness) do not exist. Keep in mind that sunset and sunrise still happen (except north of the arctic circle).

In order to calculate `Isha’ and Fajr time, scholars follow different methods, all of which depend on calculations based on the timings for the actual sunset and actual sunrise. One popular method, for example, is to divide the period between sunset and sunrise into seven intervals; `Isha’ begins after the first interval and Fajr begins after the sixth. However, the time between the calculated Fajr and the actual sunset in the regions north of 48 degrees latitude will be somewhere between 18 to 23 hours of fasting every day.

Fatwa to fast until the actual sunset

Traditional schools of Islamic jurisprudence did not deal with this particular situation as far as I know. Some late scholars, such as Ibn Abedeen, Al-Suyuti, and Ibn Arafa dealt only with the case when there is no sunrise or sunset (Refer to: Radd Al-Muhtar, Al-Hawi Lil-Fatawi, and Hashiyat Al-Dusouki).

Contemporary scholars of Islamic jurisprudence held the opinion that as long as there is sunset and sunrise, then a Muslim in the northern parts of the world is expected to fast from the (estimated) dawn to the actual sunset, even if this period is close to 24 hours every day.

Scholars who endorse this opinion say that in cases of possible harm or hardship, Muslims should take the provision (rukhsa) and not fast this Ramadan. They should then make up for the days during some other times of the year with shorter days, or when they travel to other countries with more moderate timings (Refer to: High Council of Ulama, Saudi, Decision 61, 12/4/1398H. Also: Islamic Fiqh Council, Fifth Cycle, Decision No. 3, 1402-1982. Recently: European Council for Fatwa and Research – ECFR, Seminar on Fasting, Stockholm, 9/6/2015.)

There is a number of problems with this fatwa:

1. Most people would agree that it is very hard for an average healthy person to fast for 23 or even 20 hours every day for the entire month. Although I am not aware of any related scientific studies, I can attest from personal experiences as well as the experiences of others (old and young, men and women, athletic and non-athletic, healthy and not so healthy) that fasting that long is very hard and potentially harmful to an average healthy person.

This is contrary to what the Shari`ah intends, because Allah Almighty, in the context of mentioning fasting and its rules, said: {Allah intends for you ease and does not intend for you hardship} (Al-Baqarah 2:185).

Thus, ease and facilitation are amongst the Maqasid or higher objectives of Shari`ah in general and fasting in particular, as the Qur’an confirms. It is obvious that this fatwa makes it too hard for Muslims to carry out their duty of fasting the month of Ramadan or otherwise not to fast at all during Ramadan.

2. The duration of night accepted by this fatwa is not long enough for Muslims to perform the well-known obligations and recommendations of the Shari`ah during the nights of Ramadan. As little as fifty minutes in some regions, or even a few hours, is not long enough to pray Maghreb, `Isha’, and Taraweeh (night prayers) let alone to eat two meals that are highly recommended, i.e., iftar (breaking the fast) and suhur(night meal), as well as to allow marital relations.

Allah says:

{It is lawful for you to go in unto your wives during the night preceding the day’s fast: they are as a garment for you, and you are as a garment for them. God is aware of what you did secretly, and so He has turned unto you in His mercy and removed this hardship from you} (Al-Baqarah 2:187).

A hardship and a tough test that was removed by Allah in the Qur’an cannot be imposed by a humanijtihad/fatwa.

3. It is not the general spirit of the Shari`ah to allow the overwhelming majority of Muslims in a particular region to take a provisional license or rukhsah. Rules have to be doable and applicable to most people, and arukhsah is by definition an exceptional and individual “license” to be exercised on the basis of necessity.

4. The signs of the sunrise and sunset have a purpose of dividing the day in reasonable proportions and within a reasonable variation for the sake of prayers and fasting. When the Prophet (peace and blessings be upon him) told his companions about the days of al-Dajjal (Anti-Christ) at the end of time, he told them that some of his days will be as long as one month or one year. The companions asked: “Would we pray 5 prayers only when the day gets that long?” He replied: “No, estimate the timings [and pray as usual]” (Muslim 2937, also: Tirmidhi, Dawud, and Ibn Majah).

This is a clear evidence that the signs of the sun are only means to regulate the prayers, and that the 5 prayers are meant to be distributed over every 24 hours, even if the signs of the sun are missing. In other words, the objective of maintaining 5 prayers every day is more important than observing the signs of the sun per se.

Similarly, when the signs of the sun are causing the fasting period to be impossibly long leading to hardship, then we should “estimate the timings”, as the Prophet (peace and blessings be upon him) said. The objective of maintaining a reasonable amount of ease during fasting (yusr, mentioned in 2:185) is more important than observing the signs of the sun per se when they are not within a reasonable range.

5. There is an underlying assumption in the above fatwa that Muslims in these regions are living there temporarily, hence the recommendation to fast elsewhere. The majority of Muslims, however, in these regions are permanent residents.So, finding a permanent solution to this problem is imperative for their welfare and for Islam to take root in northern societies.

6. It is against the spirit and objective of unity and solidarity with fellow believers for a significant portion of the Muslim Ummah not to fast in Ramadan with the rest of the Muslim Ummah, just because they live in the northern parts of earth. Also, it is going to be hard for Muslims in these regions to make up for the 29 or 30 days of Ramadan in other months. There is a much higher motivation to fast while Muslims in the community and around the world are fasting.

7. Finally, fasting does impose some physical hardship on the believer and does require patience and perseverance. However, it is not an objective for fasting to be incapacitating to the believer to the extent of not performing necessary religious, family, social, or professional duties. This is definitely the situation of people who will fast for up to 23 hours for the whole month.

Alternative Fatwas

Throughout the twentieth century, a number of contemporary scholars answered the same question by fatwas that allowed Muslims in the far north to follow a different calendar, even with the existence of sunrise and sunset. I found three main approaches in the literature of contemporary Islamic jurisprudence.

1. Sheikh Mohammad Abdu (1849-1905), as quoted by his student Sheikh Rashid Reda, has the following reasoning (Al-Manar 2/163):

“Allah Almighty ordered us to pray, and the Prophet (peace and blessings be upon him) showed us the timings of the prayers in the context of the moderate part of earth, which is most of the earth in any case. Now, when Islam reaches the people of regions where days and nights are too different from the moderate regions, they can estimate their prayer times by reasoning and analogy with the Prophetic timings. Fasting is dealt with similarly … Scholars of the past discussed the issue of “estimation” of the timings when Muslims started to live in countries where the day was too short and the night was too long, or the other way around. However, they differed over the reference region for this estimation. Some chose to refer to the moderate regions where the legislation itself was revealed, such as Makkah and Madinah, and some chose to refer to the closest of the moderate regions to their own extreme regions. Both opinions are valid, since there is no script that dealt with this issue in any case”.
Several Egyptian Muftis who came after Sheikh Mohammad Abdu followed his opinion (Egyptian Dar Al-Ifta, Fatwas: 214/1981, 160/1984, 171/1993, 579/1995, 438/1998, and 2806/2010).

2. Sheikh Mustafa Alzarqa (1904-1999), also a prominent twentieth century scholar, was a member of the Fiqh Council in Makkah when it issued the fatwa mentioned above.

He, however, objected to the fatwa, and commented:

“The Hadith that the Fatwa quoted is assumed to be addressing the people of the Arab Peninsula. There is no evidence that the Hadith does not consider the large difference in timings between the Arab Peninsula and regions that are much further to the north or to the south. These regions have to be judged based on the purposes/Maqasid of the Shari`ah, because the Hadith did not mention these regions. To generalise the regular calculations just because people could differentiate between a day and a night, without considering their proportional length, is at odds with the Maqasid and the general rule of avoiding hardship. It is not reasonable to pray all of the day or the night prayers in half an hour, and it is not reasonable to fast for one hour and then break your fast for 23 hours. My opinion (that was not mentioned in the decision, even in a footnote) is one of two solutions: Either to go by the timings of the region where Islam was born and that was the geographical context of the quoted Hadiths, i.e. Hijaz, or to go by the timings of the furthest northern and southern regions under the Muslim rule. Otherwise, there is immense hardship. It is obvious that the Quran asked us to elevate hardship” (Al-`aql wal-Fiqh fi Fahm al-Hadith, p.124, 1996).

3. Dr. Mohammad Hamidullah (1908-2002) took the latitude of 45º North or South as the limits of a moderate region and hence decided to limit the duration of fasting to a minimum of 8 hours and a maximum of 16 hours. He wrote:

“In regions far away from the equator, these times are too inconvenient to be practical. So instead of the movements of the sun, one calculates and follows the movements of the clock: and, as has been explained, the times obtained at the 45º North or South Latitude are valid in all the regions between 45º N or S and the pole. So, Bordeaux-Bucharest in Europe, Portland-Halifax in North America constitute the limit of the normal zone; all countries North of these places have to follow the time table of these places. Mutatis mutandis the same applies to countries in the extreme south of Argentina and Chile in South America” (Introduction to Islam, Centre Culturel Islamique Paris series, Ch. 15).

Sheikh Mohammad Abdu and Sheikh Mustafa Alzarqa both gave an option to refer to the timing of Makkah, or the maximum timing of Makkah, which happens in the Summer in any case. Sheikh Abdu also allowed the calculation based on the closest regions that have moderate timings, whereas Sheikh Alzarqa restricted this land to be under “Muslim rule”, which is similar as well.

Dr. Hamidullah’s calculation is similar to the above views, because he calculated that these moderate regions are the regions that fall between 45 degrees north and south, hence he estimated the maximum period for fasting to be two thirds of the day (16 hours).

My opinion on this particular calculation differs slightly from that of Dr. Hamidullah’s. I believe that the limit of the moderate region in the North should be 48 degrees rather than 45 degrees. Precisely, 48.5 degrees is the start of the twilight lasting from one day to the next, which means that the sun does not go lower than 18 degrees below the horizon and thus complete darkness (`Isha’) never occurs (based on: The United States Naval Observatory, USNO Data Services aa.usno.navy.mil/data). I used the widely accepted 18 degree below the horizon and based on my calculations at 48 degrees latitude, the maximum number of hours for fasting would be about 18 hours.

Conclusion

To summarise, the alternative opinions that this article has presented to facilitate summer fasting for Muslims who live north of 48 degrees irrespective of the sunset are:
(1) to fast according to the calendar of Makkah or Medina;
(2) to fast according to the calendar of the closest region with moderate timings;
(3) to fast starting from Fajr for a maximum of sixteen hours based on 45 degrees of latitude;
(4) to fast from Fajr to a maximum of 18 hours based on 48 degrees of latitude.
Given the above diversity of ijtihad or juridical reasoning regarding the length of the summer fast in the northern regions of the world, it is my view that every Muslim must consider these opinions and follow that which will enable her or him to fulfil this fundamental pillar of our faith. Fasting during Ramadan is an obligation on every Muslim wherever they live on earth. I have striven to present several equally valid opinions in this article that in my view more accurately fulfil the objectives of this blessed month.

- - -

Swedish translation (Google)

Sammanfattning

Den här artikeln undersöker de olika åsikterna om den maximala fastan för muslimer som bor i de norra delarna av världen. Min huvudsakliga oro är att lindra svårigheterna som en stor befolkning av muslimer kan uppleva i år och under kommande år som ett resultat av att fasta ett exceptionellt antal timmar. Poängen är att underlätta fastan under ramadan och inte undvika fastan eller att skjuta upp den till en annan tid eller plats.

Många forskare har försökt svara på frågan om hur länge en muslim bör fasta på sommaren i de norra delarna av världen (över 48 grader latitud) som den här artikeln förklarar. Några nya fatwas har hävdat att muslimer bör fasta mellan (uppskattad) Fajr och den faktiska solnedgången, även om antalet timmar är 23 av 24, eller ta igen dagarna i en annan säsong eller region om människor tycker att det är för svårt att snabb. Den här artikeln kritiserar dessa fatwas och presenterar ett antal framstående samtida åsikter som bättre uppfyller målen/maqasiden för Ramadan.

Introduktion

I år kommer nordliga regioner (dvs över 48 grader latitud) att uppleva alltför långa fastor på grund av dagsljusberäkningar. I dessa delar av världen sträcker sig perioden mellan den (uppskattade) Fajr-tiden och den faktiska solnedgången mellan 18 och 23 timmar under månaden Ramadan. Flera vanliga fatwas har kommit fram till att muslimer borde fasta så länge, eller på annat sätt inte fasta denna ramadan och kompensera för dagarna senare i en annan region eller annan säsong.

Tiotals miljoner muslimer lever idag i regioner norr om 48 graders latitud, från Kanada, Storbritannien och Skandinavien till Ryssland, Ukraina och Japan, samt de norra delarna av USA, Frankrike, Tyskland, Rumänien, Mongoliet, Kina , och alla regioner ovanför dessa områden. Dessa befolkningar har en allvarlig oro: "Vad gör vi? Vi kan helt enkelt inte fasta så länge."

Den här månaden fick jag ett antal liknande frågor och jag träffade många muslimer från dessa länder, särskilt unga kanadensiska män och kvinnor, som tyvärr bestämde sig för att inte fasta i år, utan några planer på att kompensera för sin fasta senare.

Dessutom har lokala myndigheter i några av dessa länder beslutat att ingripa denna ramadan genom att inte tillåta elever att fasta under skoltid med hänvisning till hälsoproblem. Detta är fallet i Storbritannien, där flera skolor rapporterade fall från förra året av fastande elever som blivit sjuka, uttorkade eller svimmat under skoldagen. De uttryckte en djup och legitim oro över hälsan hos ett barn under 18 år som kommer att fasta i nästan 20 timmar varje dag under Ramadan i sommar. Intressant nog har Barclay School i östra London, Storbritannien, utfärdat ett uttalande om deras beslut att förbjuda barn att fasta denna ramadan genom att bland annat hänvisa till "syftena med islamisk lag" (eller Maqasid al-Shari`ah) som "skyddar hälsa och utbildning av ett barn."

Med tanke på allvaret i dessa frågor och resultat är det absolut nödvändigt att undersöka frågan utifrån manus (nusus) och målen (maqasid) för islamisk rättspraxis i syfte att presentera det spektrum av åsikter som har uttryckts i islamisk rättspraxis hittills. .

Solnedgång utan mörker

Under sommarmånaderna, i vissa nordliga regioner, går solen ner men är fortfarande för nära horisonten för att dessa regioner ska kunna uppleva totalt mörker. I synnerhet upplever inte regioner norr om 48 graders latitud något totalt mörker (eller 'Isha'), med tanke på att 'Isha' definieras av att solen är lägre än horisonten med 18 grader eller mer. Eftersom det inte finns något totalt mörker, så finns det ingen fysisk start på gryningen eller Fajr. Detta betyder att "tecknen" (` alamat) för `Isha' (som är fullständigt mörker) och Fajr (som är slutet på fullständigt mörker) inte existerar. Tänk på att solnedgång och soluppgång fortfarande inträffar (förutom norr om polcirkeln).

För att beräkna "Isha" och Fajr-tid följer forskare olika metoder, som alla beror på beräkningar baserade på tidpunkterna för den faktiska solnedgången och den faktiska soluppgången. En populär metod är till exempel att dela upp perioden mellan solnedgång och soluppgång i sju intervall; `Isha' börjar efter den första intervallen och Fajr börjar efter den sjätte. Tiden mellan den beräknade Fajr och den faktiska solnedgången i regionerna norr om 48 graders latitud kommer dock att vara någonstans mellan 18 till 23 timmars fasta varje dag.

Fatwa att fasta tills själva solnedgången

Traditionella skolor för islamisk rättsvetenskap handlade inte om denna speciella situation så vitt jag vet. Vissa sena forskare, såsom Ibn Abedeen, Al-Suyuti och Ibn Arafa behandlade endast fallet när det inte finns någon soluppgång eller solnedgång (Se: Radd Al-Muhtar, Al-Hawi Lil-Fatawi och Hashiyat Al-Dusouki) .

Samtida forskare inom islamisk rättsvetenskap ansåg att så länge det finns solnedgång och soluppgång, förväntas en muslim i de norra delarna av världen fasta från den (beräknade) gryningen till den faktiska solnedgången, till och med om denna period är nära 24 timmar varje dag.

Forskare som stöder denna åsikt säger att i fall av möjlig skada eller svårigheter bör muslimer ta till sig avsättningen (rukhsa) och inte fasta denna ramadan. De bör då kompensera för dagarna under vissa andra tider på året med kortare dagar, eller när de reser till andra länder med mer moderata tider (Se: High Council of Ulama, Saudi, Decision 61, 12/4/1398H. Även: Islamic Fiqh Council, Fifth Cycle, Decision No. 3, 1402-1982. Nyligen: European Council for Fatwa and Research – ECFR, Seminar on Fasting, Stockholm, 9/6/2015.)

Det finns ett antal problem med denna fatwa:

1. De flesta håller med om att det är mycket svårt för en genomsnittlig frisk person att fasta i 23 eller till och med 20 timmar varje dag under hela månaden. Även om jag inte känner till några relaterade vetenskapliga studier, kan jag intyga från personliga erfarenheter såväl som andras erfarenheter (gamla och unga, män och kvinnor, atletiska och icke-atletiska, friska och inte så hälsosamma) att fasta så länge är mycket hårt och potentiellt skadligt för en genomsnittlig frisk person.

Detta är tvärtemot vad Shari'ah avser, eftersom Allah den Allsmäktige, i samband med att nämna fastan och dess regler, sa: {Allah avser att du ska lätta och inte avser dig svårigheter} (Al-Baqarah 2:185).

Således är lätthet och underlättande bland de maqasidiska eller högre målen för sharia i allmänhet och fasta i synnerhet, vilket Koranen bekräftar. Det är uppenbart att denna fatwa gör det för svårt för muslimer att utföra sin plikt att fasta månaden ramadan eller på annat sätt inte fasta alls under ramadan.

2. Nattens varaktighet som accepteras av denna fatwa är inte tillräckligt lång för att muslimer ska kunna utföra de välkända förpliktelserna och rekommendationerna från sharia under Ramadans nätter. Så lite som femtio minuter i vissa regioner, eller till och med några timmar, är inte tillräckligt lång tid för att be Maghreb, `Isha' och Taraweeh (nattböner) än mindre för att äta två måltider som rekommenderas starkt, d.v.s. iftar (att bryta fasta) och suhur (nattmåltid), samt att tillåta äktenskapliga relationer.

Allah säger:

{Det är tillåtet för dig att gå in till dina hustrur under natten före dagens fasta: de är som en klädsel för dig, och du är som en klädsel för dem. Gud är medveten om vad du gjorde i hemlighet, och därför har han vänt sig till dig i sin barmhärtighet och tagit bort dessa svårigheter från dig} (Al-Baqarah 2:187).

En svårighet och ett tufft test som togs bort av Allah i Koranen kan inte påtvingas av en humanijtihad/fatwa.

3. Det är inte sharias allmänna anda att tillåta den överväldigande majoriteten av muslimer i en viss region att ta en provisorisk licens eller rukhsah. Regler måste vara genomförbara och tillämpliga på de flesta människor, och arukhsah är per definition en exceptionell och individuell "licens" som ska utövas på grundval av nödvändighet.

4. Tecknen på soluppgången och solnedgången har till syfte att dela upp dagen i rimliga proportioner och inom en rimlig variation för bönernas och fastans skull. När profeten (frid och välsignelser vare över honom) berättade för sina följeslagare om al-Dajjals (antikrist) dagar vid tidens ände, sa han till dem att vissa av hans dagar kommer att vara så långa som en månad eller ett år . Följeslagarna frågade: "Skulle vi be 5 böner bara när dagen blir så lång?" Han svarade: "Nej, uppskatta tiderna [och be som vanligt]" (Muslim 2937, även: Tirmidhi, Dawud och Ibn Majah).

Detta är ett tydligt bevis på att solens tecken endast är medel för att reglera bönerna, och att de 5 bönerna är tänkta att fördelas över var 24:e timme, även om solens tecken saknas. Med andra ord, målet att upprätthålla 5 böner varje dag är viktigare än att observera solens tecken i sig.

På samma sätt, när solens tecken gör att fasteperioden blir omöjligt lång och leder till svårigheter, då bör vi "uppskatta tiderna", som profeten (frid och välsignelser vare över honom) sa. Målet att upprätthålla en rimlig mängd lätthet under fastan (yusr, som nämns i 2:185) är viktigare än att observera solens tecken i sig när de inte är inom ett rimligt intervall.

5. Det finns ett underliggande antagande i ovanstående fatwa att muslimer i dessa regioner lever där tillfälligt, därav rekommendationen att fasta någon annanstans. Majoriteten av muslimerna i dessa regioner är dock permanent invånare. Så att hitta en permanent lösning på detta problem är absolut nödvändigt för deras välfärd och för att islam ska slå rot i norra samhällen.

6. Det strider mot andan och målet med enhet och solidaritet med medtroende för en betydande del av den muslimska ummah att inte fasta i ramadan med resten av den muslimska ummah, bara för att de bor i de norra delarna av jorden. Dessutom kommer det att bli svårt för muslimer i dessa regioner att ta igen de 29 eller 30 dagarna av Ramadan under andra månader. Det finns en mycket högre motivation att fasta medan muslimer i samhället och runt om i världen är snabba ccx ing.

7. Slutligen, fastan medför vissa fysiska svårigheter för den troende och kräver tålamod och uthållighet. Det är dock inte ett mål för fastan att vara oförmögen för den troende till den grad att den inte utför nödvändiga religiösa, familjemässiga, sociala eller professionella plikter. Detta är definitivt situationen för människor som kommer att fasta i upp till 23 timmar under hela månaden.

Alternativa Fatwas

Under hela 1900-talet svarade ett antal samtida forskare på samma fråga med fatwa som gjorde det möjligt för muslimer längst i norr att följa en annan kalender, även med förekomsten av soluppgång och solnedgång. Jag hittade tre huvudansatser i litteraturen om samtida islamisk rättsvetenskap.

1. Sheikh Mohammad Abdu (1849-1905), som citeras av hans elev Sheikh Rashid Reda, har följande resonemang (Al-Manar 2/163):

"Allah, den allsmäktige, beordrade oss att be, och profeten (frid och välsignelser vare över honom) visade oss tidpunkterna för bönerna i sammanhanget av den moderata delen av jorden, som i alla fall är större delen av jorden. Nu, när islam når människorna i regioner där dagar och nätter är alltför olika från de moderata regionerna, kan de uppskatta sina bönetider genom resonemang och analogi med de profetiska tidpunkterna. Fasta behandlas på liknande sätt ... Forskare från det förflutna diskuterade frågan om "uppskattning" av tidpunkter när muslimer började leva i länder där dagen var för kort och natten var för lång, eller tvärtom. De skilde sig dock åt över referensregionen för denna uppskattning. Vissa valde att hänvisa till de moderata regionerna där själva lagstiftningen avslöjades, som Mecka och Medina, och vissa valde att hänvisa till de moderata regionerna närmast sina egna extrema regioner. Båda åsikterna är giltiga, eftersom det inte finns något manus som behandlade denna fråga i alla fall”. Flera egyptiska muftis som kom efter Sheikh Mohammad Abdu följde hans åsikt (egyptiska Dar Al-Ifta, Fatwas: 214/1981, 160/1984, 171/1993, 579/1995, 438/1998 och 218006/20).

2. Sheikh Mustafa Alzarqa (1904-1999), också en framstående forskare från 1900-talet, var medlem av Fiqh-rådet i Mecka när det utfärdade fatwa som nämns ovan.

Han protesterade dock mot fatwan och kommenterade:

"Hadithen som Fatwa citerade antas vända sig till folket på den arabiska halvön. Det finns inga bevis för att Hadith inte beaktar den stora skillnaden i tidpunkter mellan den arabiska halvön och regioner som ligger mycket längre norrut eller söderut. Dessa regioner måste bedömas baserat på syften/Maqasid av Shari'ah, eftersom Hadith inte nämnde dessa regioner. Att generalisera de vanliga beräkningarna bara för att människor kunde skilja på en dag och en natt, utan att ta hänsyn till deras proportionella längd, strider mot maqasiden och den allmänna regeln att undvika svårigheter. Det är inte rimligt att be hela dagen eller nattbönen på en halvtimme, och det är inte rimligt att fasta i en timme och sedan bryta fastan i 23 timmar. Min åsikt (som inte nämndes i beslutet, inte ens i en fotnot) är en av två lösningar: Antingen att gå efter tidpunkterna för regionen där islam föddes och det var det geografiska sammanhanget för de citerade haditherna, d.v.s. Hijaz, eller att gå efter tidpunkterna för de längsta norra och södra regionerna under det muslimska styret. Annars är det enorma svårigheter. Det är uppenbart att Koranen bad oss att upphöja svårigheter” (Al-`aql wal-Fiqh fi Fahm al-Hadith, s.124, 1996).

3. Dr. Mohammad Hamidullah (1908-2002) tog latituden 45º nord eller syd som gränsen för en måttlig region och bestämde sig därför för att begränsa varaktigheten av fastan till ett minimum av 8 timmar och maximalt 16 timmar. Han skrev:

"I regioner långt borta från ekvatorn är dessa tider för obekväma för att vara praktiska. Så istället för solens rörelser, beräknar och följer man klockans rörelser: och, som har förklarats, de tider som erhålls vid 45º nordlig eller sydlig latitud är giltiga i alla regioner mellan 45º N eller S och polen . Så Bordeaux-Bukarest i Europa, Portland-Halifax i Nordamerika utgör gränsen för den normala zonen; alla länder norr om dessa platser måste följa tidtabellen för dessa platser. Detsamma gäller i tillämpliga delar för länder i den yttersta södern av Argentina och Chile i Sydamerika” (Introduktion till Islam, Centre Culturel Islamique Paris-serien, kap. 15).

Sheikh Mohammad Abdu och Sheikh Mustafa Alzarqa gav båda ett alternativ att hänvisa till tidpunkten för Mecka, eller den maximala tidpunkten för Mecka, vilket i alla fall sker på sommaren. Sheikh Abdu tillät också beräkningen baserat på de närmaste regionerna som har måttliga tidpunkter, medan Sheikh Alzarqa begränsade detta land till att vara under "muslimskt styre", vilket också är liknande.

Dr. Hamidullahs beräkning liknar ovanstående synpunkter, eftersom han beräknade att dessa moderata regioner är de regioner som ligger mellan 45 grader nord och s. ccx ut, därför uppskattade han den maximala perioden för fasta till två tredjedelar av dagen (16 timmar).

Min åsikt om just denna beräkning skiljer sig något från Dr. Hamidullahs. Jag anser att gränsen för den moderata regionen i norr borde vara 48 grader snarare än 45 grader. Exakt, 48,5 grader är början på skymningen som varar från en dag till en annan, vilket betyder att solen inte går lägre än 18 grader under horisonten och därmed uppstår aldrig totalt mörker (`Isha') (baserat på: The United States Naval Observatory, USNO Data Services aa.usno.navy.mil/data). Jag använde de allmänt accepterade 18 graderna under horisonten och baserat på mina beräkningar på 48 graders latitud skulle det maximala antalet timmar för fasta vara cirka 18 timmar.

Slutsats

Sammanfattningsvis är de alternativa åsikter som denna artikel har presenterat för att underlätta sommarfasta för muslimer som bor norr om 48 grader oavsett solnedgången: (1) att fasta enligt Meckas eller Medinas kalender;
(2) att fasta enligt kalendern för den närmaste regionen med måttliga tider;
(3) att snabbstarta från Fajr i högst sexton timmar baserat på 45 latitud;
(4) att fasta från Fajr till maximalt 18 timmar baserat på 48 grader av latitud.
Med tanke på ovanstående mångfald av ijtihad eller juridiska resonemang om längden på sommarfastan i de norra delarna av världen, är det min uppfattning att varje muslim måste beakta dessa åsikter och följa det som gör det möjligt för henne eller honom att uppfylla denna grundläggande pelare av vår tro. Att fasta under Ramadan är en skyldighet för varje muslim var de än bor på jorden. Jag har strävat efter att presentera flera lika giltiga åsikter i denna artikel som enligt min uppfattning mer exakt uppfyller målen för denna välsignade månad.