FÖRSTÅ GUD, ALLAH

FÖRSTÅ GUD, ALLAH

Muhyiddín Ibn ’Arabi, Profeternas arvtagare

Av W. C. Chittick1, redigerad av Omar K Neusser



Intro

Den allmänt erkända principen i den islamiska traditionen lyder som följer enligt den sunda profetiska hadithen: ’Gud skapade Adam i Sin egen form’ 2 Ett variant lyder:

Khalaqa Adam ’ala súrati r-Rahman 3


Ordet súra översätts bättre som ’form’ i stället för ’bild’, för att undvika missförstånd.4 Det används i islamisk filosofi i Aristoteles mening, i motsats till materia. I den islamiska traditionen används samma ord súra för att ange utseendet på något, i motsats till ’mening’, eller ’betydelse’ (ma’na), som är dess osynliga verklighet eller andliga substans och som ger upphov till utseendet i den yttre världen.

Vad beträffar ordet ’bild’ fungerar det bra som en alternativ översättning av ordet khayal, som vi översätter med föreställningsförmåga; Khayal betecknar inte bara vår subjektiva förmåga att föreställa oss något, utan också bilders realitet i den objektiva verkligheten, som bilden i en spegel.5

I ett avseende är Gud, Allah, oändligt bortom all förståelse och det enda tillbörliga förhållningssättet gentemot Honom är tystnad. I ett annat avseende, avslöjar - uppenbarar Han Sig Själv för Sina mänskliga varelser (former), och Han gör det på två grundläggande sätt:



1:a

För det första avslöjar Han det faktum att Han inte kan begripas eller röjas (eng: His undisclosability), och därmed vet vi att vi inte kan ha någon kunskap om Honom. Detta är den ’negativa teologins’ väg och den väg som Shaykh Muhyiddín Ibn ’Arabi ofta tar, dvs. det är lättare för oss att säga vad Gud, Allah, inte är, istället för vad Han är.



2:a

För det andra uppenbarar sig Gud, Allah, Själv för människorna genom skriften, universum och i deras själar.6 I den utsträckning Han gör det kan människor få – och får faktiskt också - kunskap om Honom.7



Förnuft – föreställningsförmåga (khayál)

Shaykh Muhyiddin Ibn ’Arabi kallar den medvetandets modalitet som urskiljer Gud som Någon vi inte kan ha kunskap om, för 'förnuft', och den förståndets modalitet som uppfattar Guds teofani (eller Självuppenbarelse, eng: self-disclosure) kallar han ’föreställningsförmåga' (khayál). I ’avtäckandet' (uppenbarandet eller Guds teofani) är därför föreställningsförmågan, (khayál ), helt aktualiserad och realiserad och den gudomliga verkligheten igenkänns genom sina ’bilder’ (eller former). Den rationella tanken för oss långt bort från Gud, Allah, medan föreställningsförmågan (khayál) låter Honom komma nära. Förnuftet urskiljer Gud, Allah, som frånvarande, men i avtäckandet ses Han som närvarande.



tanzíh - tashbíh

När förnuftet (’aql)8 inser att Gud är oåtkomlig, hävdar det Hans ojämförbarhet (tanzíh). När föreställningsförmågan (khayál) uppfattar Honom som närvarande, hävdar den Hans likhet (tashbíh). Långt före Shaykh Muhyiddin Ibn ’Arabi, hade det varit normativt för de flesta varianter av islamisk teologi att hävda Guds ojämförbarhet (eller transcendens, (tanzíh) och att hävda Hans likhet (eller immanens, tashbíh) fann man oftast i sufiska uttryck för den islamiska teologin, särskilt inom poesin. Shaykh Muhyiddin Ibn ’Arabis bidrag var att betona behovet av att bibehålla en tillbörlig balans mellan de två sätten att förstå Gud, Allah.

Människan kan upprätthålla balansen mellan ojämförlighet och likhet genom att använda ’båda ögonen,’ det vill säga både förnuft och fantasi (’föreställningsförmåga' - khayál). Om vi inte kan se Gud, världen eller oss själva med båda ögonens fulla förmåga, kommer vi inte att kunna se tingen som de verkligen är. Orten för ett sådant sätt att se är hjärtat, vars slag symboliserar den ständiga övergången från det ena ögat till det andra, vilket nödvändiggörs av den gudomliga Enheten, som utesluter samtidigheten i ett tudelat synsätt, (dvs. en tvådelad syn).

Att vara människa är att vara ett gudomligt uttryck inom vilket Guds alla namn - varje reell kvalitet som finns i kosmos, varje attribut hos den absolut Sanne, al-Haqq - kan bli uppenbart och känt. Den mänskliga formen är både olik Gud (ojämförlig) och samtidigt identisk med Honom (liknande). För att uppfatta situationen rätt måste man se med båda ögonen.

De som uppbär det muslimska arvet och Guds stora vänner (awliyá) skiljer sig från vanliga människor genom sin klarsyn och sitt ändamålsenliga handlande. De har insett i vilken form de skapades, och förstår därför verkligheten i dess rätta proportioner, och de möter varje situation så som Gud - den Alltigenom Barmhärtige, skulle möta den9 enligt den kunskap som Hans tjänare äger, när den grundar sig på vår mästares, profeten Muhammads exempel (sallAllahu `aleihi wa sallam).


Övers. ACN, okn


.-.










2013-11-02 vs.1.4; vom 2013-05-10 [home] [svenska]


  1. Ibn ’Arabi, Heir to the Prophets; W. C. Chittick; Series: Makers of the Muslim World; Oxford, England 2005. ; Texten har förkortats och redigerats. Pdf här: http://sufibooks.info/IbnArabi/Ibn-Arabi-Heir-to-the-Prophets.pdf 


  2. Abu Huraira har förmedlat att Guds Sändebud, må Gud välsigna honom och ge honom frid, sade: “Allah, den Upphöjde och Ärorike, skapade Adam I Sin egen form.“ 


  3. “Gud skapade Adam i Sin egen form”.[link]

  4. Det är självklart att dessa utsagor inte refererar till mått och yta, na’udhu bi-LLahi, men till egenskaper som människan har fått som “lån”, t. ex. liv, makt, kunskap, tal, syn. (Övers anm.)

  5. Mera om khayál kommer så småningom här: [link], inshah Allah.

  6. Koranen, Sura 41: 53: Vi skall visa dem Våra tecken vid horisonten och inom dem själva, ända till dess [uppenbarelsens] sanning står klar för dem! Är det inte nog för dem [att veta] att din Herre är vittne till allt som sker?

  7. Allah säger: Jag har skapat de osynliga väsendena och människorna enbart för att de skall [känna Mig och] dyrka Mig. (Koranen, Sura 51: 56) vilket betyder “så att de kan lära känna Mig” i enlighet med Ibn Abbas' förklaring.

  8. “I den mån som Guds väsen är oberoende av ord, är kosmos inte Han (dvs. kosmos är inte Gud), men i den mån som Gud fritt antar relationer till orden genom attribut som kreativitet och generositet kommer kosmos att manifestera Honom.”
    
“Vad vi än undersöker i universum, är Gud oberoende av detta och oändligt upphöjd över det. Han är ”ojämförbar” (tanzíh) med vart och ett av alla ting och med allt. Men samtidigt uppvisar varje ting en eller flera av Guds attribut, och i detta avseende måste tinget på något sätt sägas vara ”liknande” (tashbíh) Gud.” Sufi Path of Knowledge, Ibn al-‘Arabi’s Metaphysics of Imagination; W. C. Chittick; New York 1989

  9. Vilket betyder att du kan se de Gudomliga attributen inom dig själv: Hans makt, Hans skapelse, kunskap, visdom, eftersom Hans skapelse vittnar om Hans attribut, [link] såsom en nutida sheykh har förklarat det.[link]